Det är inte världens roligaste att vänta. Faktum är att jag känner mig benägen att medge att vänta är något av det tråkigaste och mest utmattande som finns. Jag tror att dom flesta människorna som vandrar på jordens tunna yta är oerhört trötta på att vänta på att något nytt ska hända.
Vi la ut en annons på internet idag, vi söker nämligen en ny basist till bandet. Det är nu mera dags för Sebbe att börja riva av på guran tillsammans med mig. Jag vill gärna påstå att det är något av en lättnad att nu mera slippa spela någon slags Super Hjälte kombination av Gitarr-solon och "Catchiga" riff. Vem som helst skulle säga att det blir svårt och överansträngade i slutändan.
Det är dags att börja repa mer ihärdigt och skriva ny och FRÄSCH musik. Vi har aldrig kunnat placera oss själva i någon slags genre eller något slags fack. Men när någon frågar så svarar vi "nytänkande rock/metal" ed inslag av allt möjligt som vi gillar och lyssnar/har lyssnat på under vår uppväxt.
Ta Robin som exmepel: Han har alltid diggat till Maiden och smått Metalica medans jag alltid lyssnade på Kiss Mötley Crûe och Skid Row, Medans Sebbe har spelat i band som tagit influenser från The Rasmus och andra alternativa rockband. Själv tycker jag att det är viktigt att kunna vara öppen och, som sagt, nytänkade.
Även om man spelar skit tung musik så kan man fuska lite och slänga in något poppigt eller funkigt som inte utmärker sig, men som ändå gör att det låter rock/metal. Svin coolt. Det hade vart rätt sjysst att slänga in något country-stuk någonstans, men inte för mycket, utan bara så att det gör låten unik i jämförelse med andra låtar man skrivit. Möjligheterna är oändliga trots att all musik redan gjorts i förväg innan oss. Förvirrande tanke...
Det är också dags att gå till arbetsförmedlingen på Tisdag. Jag hurrar inte över det, men det känns ändå rätt.
För rätt ska vara rätt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar